Jag älskar hösten, har alltid gjort och kommer alltid att göra. Den krisipga luften, fina färger och mysiga kvällar. Att tända ljus på kvällen, vakna till lite regn, ut och spåra... ÅH! Men det finns också något sorgligt i att det är 17 augusti och riktig höst ute. Badsäsongen är slut, mina höstkläder är framplockade, Dessies regntäcke hänger i hallen.
I sommar har jag och Dessie vart i varberg några gånger. En av gångerna sov vi över i förtältet. Det regnade och åskade en av nätterna och då vaknade jag av att hon kröp närmre och närmre, till slut låg vi så tätt intill varandra under samma täcke och bara myste. Fasen, vad jag älskar den hunden alltså. Båda två rädda för åska men inte ihop.
Att få springa i havet och den långa stranden lös, jaga dummies i klart vatten och gå morgonpromenader klockan sju och sitta och kolla klipporna och kolla på havet och fiskmåsar tills klockan blir nio och resten av sommarvarberg börjar vakna - det är sån kvalité, så underbart. Terapi nästan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar